om att stå på scen
Allmänt /
2015-04-11 / 12:40:38
Enda sedan jag har vart liten har jag tyckt om att framträda för folk. I alla fall för mamma. I varenda videoklipp av mig som barn, står jag i vardagsrummet och dansar till olika låtar. Skreksjöng gjorde jag också.
Spökvandring Asylum; Abedissan
På lågstadiet testade jag varenda sport som fanns, för det var ju det enda alla höll på med. Sport. Varenda träning gick jag dit, och varenda träning gick jag in på toaletten och grät. Jag hatade det. Hade en jävla prestationsångest och kände mig kass. Jag var mellan 7 och 12 år då. Passade absolut inte in och kände mig dålig hela tiden.
Kalle och Chokladfabriken; Violetta.
Men så en dag bestämde jag mig för att göra det jag själv ville. Jag var 12 år när jag började teater. Strax innan det hade jag börjat i kör. En måndagseftermiddag cyklade jag och min kompis i regnet till teatern i stan. Lokalen låg i en källare och det var lite sunkigt och ganska så trångt. Här trivdes jag.
Äventyret med Julpuddingen; Diana.
Efter den dagen har jag fortsatt spela teater. Jag älskade det. Jag kom hem efter repen och tränade på repliker och ansiktsuttryck framför spegeln. Jag kollade på film för att hämta inspiration. Gick på teaterföreställningar och musikaler. Allt jag tänkte på var teater.
Nalle Puh; Kanin
Några år efter det började jag gymnasiet. Självklart hamnade jag på estetiska programmet. Även om det tog ett bra tag innan jag vågade välja rätt. Jag trivs bättre här än jag någonsin gjort någon annanstans och jag är så stolt över mitt 12- åriga jag för att jag vågade testa något nytt.
För det finns absolut inget jag älskar att göra mer än att stå på scen.
För det finns absolut inget jag älskar att göra mer än att stå på scen.
Kommentarer
Trackback
